Nu har läkaren ringt

Ja resultatet av punktionen och biopsin visade sig vara BROSKBILDNING!!!!!
Ååhhh jag är givetvis sååå lättad....mina barn får behålla sin mamma....detta tog inte kol på henne så det ska fan i mig inget annat heller göra..
Men alltså så arg jag är nu...ska försöka förklara...
För det första ordet tumör....det hyser stor respekt med sig...det är INGET man vill höra när man sen ska behöva leva i ovisshet i 2 månader efter i TOTAL avsaknad av någon som helst kontakt med en läkare.
Jag satt häromdagen här hemma och gick igenom papprena gällande min livförsäkring, jag kollade så allt stämde och att inget fattades ifall att den nu skulle behöva träda ikraft.

Nu sa läkaren så här att denna broskbildningen sitter inuti skelettet och han va inte 100% säker på att smärtan kom ifrån den. Jag berättade för honom att de i Helsingborg efter första magnetröntgen hittat en inflammerad nervrot men sedan de sen hittade den så kallade tumören så har de inte ens nämt nervroten mer. Jag uppfattade det som att denna läkare också tyckte det var underligt.
Jag berättade för läkaren att jag har provat att INTE ta tabletterna och efter 1 dygn får jag en kollosal smärta. Jag berättade också att jag är nåt så in i nordens öm där bak i höften på det aktuella stället och att man INTE kan trycka där för då svimmar jag nog.
Iallafall så sa han att han ville träffa mig för att prata och undersöka mig, så detta ska vi göra på onsdag klockan 10.00.
Därefter vet vi förmodligen vad smärtan beror på, är i dagsläget 2 alternativ:

1. Nervrot som är inflammerad och då krävs endast en blockad spruta (hade de då gjort det direkt så hade jag sluppit att gå på morfin så länge)

2. Broskansamlingen som de sagt att de ser har börjat växa och då blir det operation.

Jag själv är osäker på vilket men kan säga att det känns mest som det sistnämnda. Jag har iallafall beslutat såhär nu att jag från stundens klockslag endast ska ta mina långtidsverkande tabletter och se hur smärtan ter sig, och sedan även innan onsdag hinna ta bort tabletterna helt.
Varför då kan man undra, jo när jag kommer dit på onsdag vill jag kunna göra allt för att det nu ska lösas så smidigt som möjligt, jag vill och måste kunna förklara för honom för att han ska kunna lokalisera smärtan exakt HUR smärtan känns och VAR det exakt gör ont plus att jag inte vill vara så bedövad när han ska undersöka mig för att kunna ge så korrekta och ärliga svar om hur det känns.

Det har lättat fruktansvärt mycket från mitt bröst idag, och jag har bara en sak att säga....
DET VAR INTE MIN TUR ÄN!!!!!

Kram till er alla som stöttar mig och tänker på vår lilla familj, det gör mig så glad och vi är väldigt tacksamma.