Lycklig eller inte lycklig...det är frågan

Tiden strax innan jag och Kim separerade hade jag svårt att känna någon inre glädje, jag kände mig inte lycklig och förälskad. Jag kämpade och försökte och sa till mig själv många gånger, -men för fan Angelica kom igen nu...var glad...älska...och låt dig bli älskad. Men det gick inte...inte ens jag kunde påverka mina egna känslor.

Idag, 7 månader senare när jag nu har återförenats med min själsfrände känner jag en djupare lycka och harmoni än någonsin tidigare i mitt liv. Jag känner mig priviligierad över att jag fått möjligheten till ett sådant underbart liv. Ett liv med den människa jag högaktar, ser upp till och framför allt älskar mest i hela världen. Den människa som inte bara är min älskling utan också mitt stöd, min bästa vän och livskamrat livet ut.

Vi har idag funnit varandra på ett ännu djupare plan, vi låter oss lära känna och förstå varandra. Vi har lärt oss att se oss båda som TVÅ olika individer med olika behov och känslor men även som ETT par som arbetar för vårt liv och vår familj tillsammans. Vi skapar vårt och vår familjs liv utefter våra förutsättningar och våra kunskaper och erfarenheter. Vi blir starka tillsammans och i tider som denna finns vi för varandra, vi tröstar, vi gråter, vi skrattar, vi pratar skoj OCH allvar med varandra. Inget ska mera kunna förstöra det viktigaste vi har....kärleken!!!

Fan Kim vad jag är glad, jag känner mig verkligen lycklig, jag känner mig älskad och framför allt........jag känner att jag älskar......dig......kyss....