Kuratorn imorgon

Just nu känns det bra att jag ska träffa kuratorn imorgon...behöver prata med henne nu...all denna ovisshet och så denna ensamheten jag skrev om tidigare....det är en jobbig ensamhet för den går inte riktigt att ta på. Det är inte ensamheten utan vänner jag menar för skulle det vara så att de inte vill finnas i mitt liv så slipp...nä jag menar denna ensamheten med "sjukdomen"...jag vet att jag inte är ensam om den men jag känner mig ensam nu....förmodligen är det ovissheten som gör det...men som sagt det är svårt att förklara....ovissheten av att inte veta hur ens framtid kommer att se ut....för hur det än är så givetvis tänker jag de tankarna...hade nog de flesta i min situation gjort...om "den" är elak jaha går "den" att bota? och om "den" inte går att bota??.....jo här växer tankarna för var dag som går...känner mig som jag skrivit tidigare rätt nere nu....
VAR ÄR MITT LIV?? VAR ÄR JAG??