JOBBIG KVÄLL

Idag blev det jobbigt...Hela familjen satt och åt middag och pratade massor. Naturligtvis kom vi in på att prata om min sjukdomssituation. Jag och Kim satt sakta och noggrant och berättade och förklarade för Robin och Nathalie om allt som vi vet och allt som hänt änsålänge. Vi pratade om både positivt och negativt och till min egen förvåning kände jag mig oerhört stark när jag berättade. Jag som annars stortjuter bara jag tittar på Lassie behöll totalt focus. Nathalie satt tyst och lyssnade och frågade sen:
- Men mamma, tumör.....det är väl inte sådan där tumör som man kallar för cancer väl?
Här ville jag bara försvinna.....men tösabiten har rätt till och ska få svar på sina frågor. Jag svarade henne att jo Nathalie såhär är det att det finns goda och elaka tumörer, vi vet inte än vilken sort jag har och det är därför vi har varit och tagit en massa prover i Lund. De tumörerna som visar sig vara elaka det är de vi kallar för cancer. Jag kan ju säga att för ett par minuter var det knäpptyst i rummet och Nathalie hade gjort klart för oss lite innan samtalet satte igång att detta inte var något hon ville prata om. Tack gode gud så gjorde hon det iallafall.
När vi hade pratat en bra stunt så frågade Nathalie:
- Alltså mamma inte för att låta dum eller så....(viss osäkerhet uppstår)...men...ja alltså om det skulle vara så att den inte är bra och du skulle...ja liksom dö.......VAD HÄNDER DÅ MED OSS???
Ja Nathalie satt alltså och funderade på om de då ska bo hos sin pappa som förvisso har delad vårdnad med mig men där barnen endast haft umgänge 2 nätter i månaden eller om de skulle bo kvar hos kim och Nova som de gör idag och har gjort de sista 9 åren.
Jag svarade Nathalie så ärligt jag kunde att skulle vi nu mot förmodan behöva ta itu med detta så finns det säkert myndighetspersoner som vet hur man går tillväga och det enda jag kräver det är att barnen ska få det som är bäst för DEM!!!

Nathalie är oerhört klok och sitter inne proppfull med tankar, jag tror de båda tyckte det var skönt att prata ut idag.....Jag är överlycklig (hmm låter konstigt) för det för detta måste ventileras liten som stor. Jag har gett mina barn ett löfte ikväll, så fort jag får reda på något svar angående tumörens art så ska jag direkt meddela dem...oavsett om det är bra eller dåligt.
Mina barn är starka, känsliga, kärleksfulla, kloka och så otroligt speciella.....Min kärlek till dem är fullkomlig och total.
Vi avslutade vår kväll med en mysig filmkväll där vi alla 4 (Nova sov) satt tillsammans i soffan och kollade.....just nu prioterar vi det lilla i livet...vi har verkligen lärt oss att uppskatta varandra och den tiden vi har med varandra.....