Ett rent HELVETE...ALDRIG MER!!!

Vi var tidiga ner till Lund så vi satte oss och läste lite i cafeterian. När klockan var 10 minuter i 11 så tog vi hissen upp till neuroröntgen på 3:e våningen. En sköterska kom och kallade in mig och jag frågade om Kim kunde följa med in, njae helst ville de inte detta pga strålning och att det kom att bli lite folk därinne så det kunde bli trångt.
Så jag följde ensam med in, jag fick lägga mig på sängen som åker in i "röntgentunneln" (datortomografi). Jag fick ligga på mage och en sköterska sa lägg dig så bekvämt du kan för det tar lite tid.
Nu började jag att bli nervös....och skaka....Rätt vad det var så kom en sköterska med Kim, äh sa hon det är kanske bättre att han sitter här hos dig. Tack gode gud tänkte jag!!!
Läkaren kom fram vid mitt huvud (jag låg ju inne i röret) och berättade vad hon skulle göra. En lugn och trevlig läkare som berättade att hon skulle utföra både en punktion och en biopsi. Punktionen innebär att de genom enn tjockare nål (typ ett rör) går in med en tunn nål och suger ut celler från tumören. En biopsi innebär att de genom "röret" går in med en slags nål som knipsar av små vavnadsprover från tumören.
Hon började med att lägga en lokalbedövning...hmmm lönt?? NEJ..den bedöva typ bara precis i huden där nålen går in..inte mer.
Ja sen skulle hon sticka ner den tjockare nålen (röret) 3-4mm i diameter...säger bara AJ!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Fy fan vad ont jävlar helvets fan.....som jag skrek det går inte att förklara hur ont det gjorde....tumören sitter enligt läkaren idag i skelettet och pressar ut skelettet typ den expanderar där inne så nålen skulle in dit. Nu fick hon pausa en liten stund och jag tänkte bara snälla ta mig härifrån, kändes som rent människoplågeri. Hon fortsatte och var tvungen att sätta nålen på plats så att hon sedan kunde ta de prover hon skulle och övervakade samtidigt på en tv-skärm. När den va på plats så var det dags för nålen som skulle suga upp vätska...."bara" 20 cm. Ja jag avrundar nu.....alla proverna togs och jag grät och skrek nåt fruktansvärt och skakade helt okontrollerat....detta ska jag säga gör jag aldrig om i hela mitt liv....hellre föder jag 10 barn utan bedövning.
Läkaren sa efter att så här ont brukar det inte göra, den första nålen (röret) brukar kännas sen är det mest en obehagskänsla under provtagningen......pga smärtan och så...så började hon spekulera i om det kunde vara en "nervtumör" eller en "kärltumör"..men det fick vi inte hänga upp oss på utan det var bara hennes spekulationer. Hon sa också att detta ska man inte behöva gå igenom...ska det göras något mer liknande får det göras på annat sätt för detta var inte mänskligt.....Efteråt var det att ligga och vila på en bår ett tag...ta smärtstillande och sen åka hem.....Har duktigt ont nu efteråt och extra tabletter har behövts....
Svar får vi mest troligt denna veckan sa hon...iallafall preliminära sådana...

//En inte stor och stark Angelica idag....