Idag har jag ÄNTLIGEN pratat med läkaren och fått ställa någon fråga. Vad har jag då fått reda på idag? Jo fortsatt sjukskriven är jag ett bra tag till. Tumören sitter både i skelettet och i mjukdelarna, jag frågade angående operationen om han kunde säga något om den då jag inbillade mig att de går in skrapar bort och sen kan jag jobba igen efter typ en vecka....hmm...nähe inte det...Nä läkaren sa att i mitt fall trodde han (kan ju ej säga säkert) men han sa iallafall räkna med att du får vara sjukskriven någre månader till. Det är som så att beroende på hur stor håligheten blir efter borttagandet av tumören så kan det vara så att det behöver "fyllas igen".
Det innebär någon form av transplantation (hmm undras var de tar det benet). När det är "fyllt" så ska det växa fast och stärkas innan jag kan belasta igen. Så enligt läkaren är operationen rätt så omfattande....nu efter tisdag då punktionen ska göras kommer de att analysera provbiten på massor av olika sätt, den ska urkalkas och mikroskopundersökas m.m så det kan ta lite tid innan jag får svar på proverna.
Hur känns detta nu då?? Nä i dagsläget känns det inte så bra....väntan på svaren i första hand är klart jobbigast, innan man kan få 100% svar Sedan är det påfrestande att "bara" gå hemma hela dagarna....detta är INTE jag....inte kunna röra mig fritt eller köra bil (på grund av tabletterna).
Men väntan på svar är inget jag önskar någon annan.....den tär...den är frustrerande....sjukt jobbig....återkommer om en stund.....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Alltså, jag tycker det bara är jobbigt och blir så ledsen å dina vägnar av att läsa vad du går igenom och allt dem ska göra.
Då kan jag ju bara tänka mig in i hur du har det.
Jag hoppas så att du blir bra från allt det här nu och kan återuppta livet som lite är på vänt.
Stor Kram!
Finns här för dig om det är något!
Tänk om jag visste vad jag kunde göra för dig, jag känns ju så hjälplös just nu, peppa dig...mmmm självklart gör jag det, men orkar du höra???? evligt du fixar det, bara en stund till, men det vet du ju....jag vill som bara den finnas där och det gör jag,hoppas det hjälper dig i sinnet iallafall...träningen har väl fått vingar....med alla dina tabletter...tänker på dig så...
Puss, puss från mig....
Skicka en kommentar